pastorn

I Göteborg skiner vårsolen, men i mina tankar är det snö. Tittat på tjejvasan på TV och känner att för varje dag som går blir anspänningen större och större. Än så länge yttrar det sig bara på ett possitivt sätt, lite speedad och kanske lite virrig. Kommer att bli det grymt race mot de andra i TEAM DE HÄLSA.  Framför allt är det en riktigt roligt att göra detta ihop och det hade varit super-nice om vi kunde hålla ihop så länge som möjligt. Men det är trots allt en tävligt och det går det inte att komma undan. Det är alltid roligt att mäta krafterna med lillebror, han är seg och väldigt bra grundtränad, men borde sakna rutinen för att hänga med. Som förstagångsåkare är det svårt att veta hur hårt man vågar gå, och man tar det gärna lite lugnt i början. Men det är klart, har de någon som drar dem och sätter tempo i början och de vågar hänga på, så har de inte sämre kondition än mig. Då får vi hoppas att jag kan ha en bättre och mer energieffektiv teknik.

Ska bli spännande att se hur veckan blir, kommer ångesten inför loppet eller kan jag både få njuta av loppet och prestera maximalt? Resan börjar redan måndag morgon och då får väskan vara packad för resan går direkt från husvagen i Jung till Dalarna på torsdag.