pastorn

Sedan vecka 32 2011 har jag bytt ut ett ständigt sockerfrossande mot en low carb high fat kost. Från att ständigt ha tryckt i mig kolhydrater i olika former för att mätta den ständiga hungern äter jag mestadels proteiner och fett i alla dess former. Ska sägas att jag inte är renlärig, men huvuddelen av mina måltider kvalar in under LHCF-begreppet. Andra skulle kanske kalla det stenålderskost, begreppen går ihop men i stora drag är det en hemagjord blanding av dessa, inkluderat nötter, mejeriprodukter. Jag är noga med att äta riktig mat, lagar i stort sett allt från grunden med riktiga råvaror. Anledningarna är många, men en av de viktigaste är att maximera prestationen i långdistanslopp, såsom Lidingöloppet, Vasaloppet och Vätternrundan. Idén är relativt ny och går tvärt emot vad traditionalisterna menar och går ut på att lära kroppen att använda fett som huvudsaklig energikälla. Anledningen varför detta är bra är att kroppens depåer av kolhydrater räcker för max två timmars intensiv ansträngning. Med motorn inställd på fettförbränning har man i stort sätt obegränsade bränsledepåer.

Train Low Race High - Tanken är att under ett långlopp kombinera det bästa av två världar. Först ställa in kroppen på fettförbränning (under några månaders tid) och sedan dagarna innan loppet fylla glykogendepåerna med kolhydrater för att ge kroppen dubbla bränslen. Det finns några mer eller mindre lyckade förespråkare till detta men det är ännu ingen allmänt känd metod. Jag gör detta test för att jag tror på det, men visst är det lite av ett långskott.

Det ultimata testet. Min tid från förra årets vasalopp på 7:46 är helt ok för en förstagångsåkare utan skidbakgrund. Den är satt med de gamla kostråden om kolhydrater sprutande ur öronen. I år är det förhoppningsvis en annan ämnesomsättning i kroppen. Kan detta göra någon skillnad? Svaret kommer om exakt en vecka. Visst kan förutsättningarna variera, föret kan vara annorlunda, vädret och dagsformen lika så. Men någon indikation borde det ge. Tiden lär utvisa vad jag äter nästa år...


Här kommer en länk som lite mer förklarar teorierna bakom upplägget:
http://ngruppen.blogspot.com/2008/06/train-low-compete-high.html

I Göteborg skiner vårsolen, men i mina tankar är det snö. Tittat på tjejvasan på TV och känner att för varje dag som går blir anspänningen större och större. Än så länge yttrar det sig bara på ett possitivt sätt, lite speedad och kanske lite virrig. Kommer att bli det grymt race mot de andra i TEAM DE HÄLSA.  Framför allt är det en riktigt roligt att göra detta ihop och det hade varit super-nice om vi kunde hålla ihop så länge som möjligt. Men det är trots allt en tävligt och det går det inte att komma undan. Det är alltid roligt att mäta krafterna med lillebror, han är seg och väldigt bra grundtränad, men borde sakna rutinen för att hänga med. Som förstagångsåkare är det svårt att veta hur hårt man vågar gå, och man tar det gärna lite lugnt i början. Men det är klart, har de någon som drar dem och sätter tempo i början och de vågar hänga på, så har de inte sämre kondition än mig. Då får vi hoppas att jag kan ha en bättre och mer energieffektiv teknik.

Ska bli spännande att se hur veckan blir, kommer ångesten inför loppet eller kan jag både få njuta av loppet och prestera maximalt? Resan börjar redan måndag morgon och då får väskan vara packad för resan går direkt från husvagen i Jung till Dalarna på torsdag.